Äntligen har jag börjat packa. Det känns skönt, men ändå jobbigt. Jag har även gjort adressändring och på torsdag går då flyttlasset. Flytta hem till mamma känns ju inte så himla bra ändå, även om både mina syskon och mamma är underbara. Men ni vet, flytta tillbaka hem liksom. Som tur är får jag ju bo hos Nina från och med måndag i två månader medan jag jobbar kvar här uppe i Småland. Jag vet inte riktigt vad jag skulle gjort utan henne.

Men nu är jag så trött, så jag funderar på att snart gå och lägga mig. Ska bara få in min lilla gosse, Pros!t först och dricka lite te. Gott, gott.

Nu har jag äntligen köpt en kattlucka till lille Prosit, så kan han bo hos mamma utan bekymmer. När familjen jobbar och är i skolan, så kan han alltid gå in i källaren för att söka skydd blåsiga dagar.

Om allt går som planerat går mitt flyttlass, från Hamra till Olofström, på torsdag. Så nu känns det som om jag börja leva lite nytt. Jag har en plan liksom.

Min mobil är avstängd för att jag försöker isolera mig från omvärlden. Det finns många dumma människor, som också lyckats knäcka mig (strongt jobbat, för det är inte många som lyckas med det), men snart är jag stark nog att sätta igång den igen. Snart är jag nog också redo att visa min nya blogg för andra också. Det kommer, det kommer. Här vill jag inte älta det som varit utan se in i framtiden (lite omöjligt, men en fantasi-framtid kan man alltid se in i).

Då har vi fixat en header också. Jag är inte världens hajj på det där, men det får duga. Det är ju min lilla bubbla, och jag är Lillanna och både humör och humor har jag. Så, hela jag i ett litet format. Kanon ju.

Eftersom mitt liv nyss kraschat, vill jag börja om. Börja om med allt, inklusive bloggen. Jag har bloggat sedan 2006 och kommer inte ifrån det. Jag gillar att skriva av mig.

Lillanna är ju mitt namn. Alla vet liksom vem Lillanna är, och så ska det vara. Därför tänkte jag att det är ett bra namn på bloggen. Man tröttnar ju liksom inte på det, det är ju jag!

Egentligen börjar inte mitt nya liv förrän i november, när jag kan flytta ner till Blekinge igen, men små förändringar kan man ju börja med i alla fall.

Jobbet som jag har nu slutar sista oktober och då flyttar jag ifrån Småland. Just nu är mitt liv upp och ner. Det enda som är stabilt, roligt och meningen med att gå upp på morgonen är jobbet. Jag älskar mitt jobb på ett behandlingshem för psykiskt sjuka/instabila människor. Jag brinner för det. Jag söker jobb som en galning nere i Blekinge, men vi får väl se vad det blir av mig. Förhoppningsvis kommer jag kunna skriva av mig bättre i denna blogg än vad jag kunde i min förra.

Välkomna till min blogg och hoppas ni kommer trivas.