Jo men även fast att det är socker i kladdkaka (dubbelt så mycket när jag läser receptet) så hjälper inte det mot min gravida trötthet. En fika och jag kommer somna gott sen. Och så mysigt vi hade! Tack Sabina!

Idag går vi in i vecka 36. Och det märks. Jag känner hur sork trycker sig neråt, känner liksom huvudet. Sammandragningarna visar sig mer och mer. Och för att inte tala om tröttheten. Ryggen värker men jag är så nöjd ändå. Snart kommer min älskade bebis att titta ut. Det ska bli så spännande att få träffa min minimupp. Jag undrar så vem det kan vara. Och nu är det inte länge kvar. Men trög som jag är, så förstår jag nog ännu inte riktigt på allvar vad som komma skall. När fattar man det liksom? Nåja, jag längtar tills jag får en liten mage jag kan blåsa på, små fötter att mumsa på och krama på en minikropp! -Nej, jag ska inte äta upp mitt barn (den har varit i magen tillräckligt länge) men jag måste ju gosa! Vi ska gosa heeela långa dagarna sen. MYS!

Men nu: soffan.
Snart: sängen.

Inatt drömde jag. Som alltid. Men jag drömde fram en ny uppfinning. Kanske inte världens bästa, men ändå. En kul grej tycker jag. Som gravid är mammabyxor det bästa som finns. Så skönt med stöd för magen!

Så, jag drömde att man kan ta ett par vanliga byxor, jeans eller leggings, vad man vill och sedan klipper man av benen på ett par nylonstrumpor och tar överdelen och sätter på den på byxorna. Så att man kan dra nylonet över magen. Smart, va? Jag har ingen aning om det fungerar. Men än dock en kul dröm tycker jag. Inte visste jag att hjärnan höll på med uppfinningar när man sover.

Idag är det kontroll hos sorkmorskan som gäller igen. Se så att sork sköter sig med att växa och sånt. Och prover på mig, like always. Men jag hoppas det ska gå bra. De andra gångerna har ju gått bra så. Mc Donalds är ju lockande då det ligger tvärs över gatan från barnmorskan. Inte omöjligt att jag råkar ramla inom där.

God morgon!

Så, klockan fem i morse vaknade jag och sork. Det gick liksom inte att somna om. Men det är väl bra att börja vänja sig vid tidiga morgnar redan nu. Det är ju inte så många veckor kvar tills bebis tittar ut, och jag misstänker i alla fall att det inte blir så många sovmorgnar då. Men det kommer vara mycket mysigare att vakna klockan fem tillsammans med bebis bredvid mig, så vi kan gosa en himla massa.

När bebis kommer så ska jag även förbereda kaffekokaren på kvällen, så att det bara är att trycka på knappen när man vaknar. Just nu är det med tunga steg som jag tänker gå till den där bryggaren och börja räkna kaffemått.

Jag brukar under kvällarna dra upp min tröja och ligga och titta på min mage och studera rörelserna som det lilla livet inuti mig gör. Nästan som besatt blir jag. Ingen film i världen skulle kunna få mig att släppa uppmärksamheten. Det är så spännande att titta när magen rör sig på de mest underligga sätt. Jag fantiserar om hur bebben ligger och hur den rör sig, när den sträcker på sig och när den sparkar. En så fantastisk känsla som inte går att beskriva i ord.

Tänk att det är en bebis i min mage. En människa. Någon ligger i min mage och sparkar. Denna någon ska tillföra världen något, men vad? Vem ligger i min mage? Jag är så nyfiken och längtar så efter bebisen som ska titta ut.

Nio veckor kvar till beräknad födelsedag. Tror ni jag börjar bli spänd av förväntan eller? Även spänd bokstavligen!

Oj, vad det sparkas i min mage. Nog för att det är mysigt, men min ena lunga och mitt ena revben tycker inte att det är lika mysigt. Det börjar bli jobbigt att böja sig ner (framför allt när skorna ska på, och definitivt när det skall tvättas), jag kan inte sitta för länge, för då värker lungan och efter ett tag säger också revbenet till, så det är bara att försöka vända och vrida sig.

Ska det vara så här resten av graviditeten? Eller är det bara en liten svacka? Jag känner mig ganska otymplig, men annars mår jag bra!

Att sork sparkar så mycket torde vara för att h*n är uppspelt inför "mosters" musikalpremiär. Det är nämligen jag också. Kameran kommer att gå varm, det kan jag lova.

Nu ska här göras lite kaffe, fjäskas för lillebror (så kanske jag slipper ta ut den sista tvätten) och sedan invänta våran moder.

Tjingeling så länge!

Varför luktar mina händer kattungar? Vad är det för doft egentligen? Vi har inga kattungar (vad jag vet) så varifrån kan lukten då komma? Tro inte att jag blir av med den heller. Hur mycket jag än skrubbar. Eller är det graviditetshormoner som spelar mig ett spratt?

Jag skickade nyss iväg sork-pappa för att köpa ostburgare till mig vilket sork tycker är utmärkt! Hela magen på mig hoppar. Bara sååå mysigt ju!

Sork rör på sig mer och mer hela tiden och det gör att jag mår så bra. Att det skulle vara en sådan lättnad och skön känsla att kunna känna sin bebis så här mycket, hade jag aldrig kunnat drömma om. Fantastiskt!

Nu hoppas vi på att hamburgaren snart kommer och sedan ska vi se film. Girl interrupted blir det ikväll. Tjingeling!

Lite tankar som snurrar i mitt huvud under graviditeten (jag tänkte skriva i mitt gravida huvud, men det hade blivit ett gravt syftningsfel).

Jag tror att man genomgår olika faser som gravid. I alla fall gör jag det. De flesta faserna är underbara och man mår så bra, och längtar enormt mycket. Men ibland smyger sig oron på. Ett tag var jag orolig över hela situationen. Liksom, whaaa! Vad har jag gett mig in på, kommer jag klara detta, hur ska jag kunna bli en bra mamma, hur gör man liksom? Men den fasen är över. Nu mår jag bra och har hunnit vänja mig vid att bli sork-mamma.

En annan fas som jag är inne i just nu (även om jag mår hur bra som helst under tiden) är oron över hur bebis mår. Mår min sork bra? Tänk om den är sjuk? Inte mår bra? Den kan liksom än inte göra sig hörd. Och även om bebis är sjuk eller lider av något, så älskar jag den lilla varelsen lika mycket för det, men det går ju inte att förneka att man inget annat vill än att sitt barn ska vara friskt.

Sedan genomgår jag även oro över att oroa mig. Det är inte bra att oroa sig, så då oroar jag mig över att inte oroa mig. Paradox!

Samtidigt så vet jag att det är fruktansvärt onödigt att tänka så här, för jag får ju veta vilket när sork bestämmer sig för att komma ut. Innan dess är det omöjligt att veta. Ultraljudet gick bra, inga anmärkningar, hjärtljudet är som det ska vilket betyder att det allra viktigaste är perfekt. Så varför oroa sig? Enkelt svar, men ändå så kan man inte låta bli att fundera ibland. Förmodligen försvinner också denna fas snarast. De brukar inte hålla i sig speciellt länge.

Nu tror jag att vi ska unna oss lite choklad, det gillar både jag och sork!

Många undrar om min graviditet, så därför tänkte jag dela med mig lite.

Min graviditet är nog den snällaste som existerat. Verkar det som. Jag hör kvinnor som mår illa under hela graviditeten, har ont överallt, aldrig får någon sömn etc. Det enda som har besvärat mig hittills är ryggen. Men ändå inte alls som jag föreställt mig. Absolut inte hela tiden och jag har mindre ont nu, än förut. Hur det går ihop är en annan fråga. Ni minns när jag skrev om min söndriga kota? Den är ju förmodligen fortfarande sönder och den enda anledningen till att jag inte har lika mycket besvär nu, torde vara att jag belastar kroppen på ett annat sätt. Det är det enda jag kan komma på.

I början av graviditeten mådde jag väldigt illa och var "sjuk" ofta, men tack och lov är det över. Nu har jag till och från problem med andningen. Jag misstänker att den lilla krabaten ligger och knuffar på lungorna vilket gör att det känns som om jag inte får tillräckligt med luft. Vissa nätter får jag sova mer än andra, men ändå mår jag väldigt bra av min graviditet.

Humöret svänger en aning (det har det i och för sig alltid gjort) men jag misstänker att min omgivning reagerat över den. Jag märker hur många tassar runt mig ibland, vilket jag absolut inte förstår då jag själv tycker att jag är hur snäll som helst. Men det är nog en tolkningsfråga.

Täppt i näsan tillhör också graviditeten, har jag läst mig till. Brosk och vävnader har lätt att bli mjuka under graviditeten som då på något vis medför till nästäppa. Ganska irriterande, men helt överkomligt.

Så, en sammanfattning av mina graviditetsbesvär blir följande:

• Kronisk nästäppa.
• Kronisk trötthet.
• Tillfälliga ryggont-attacker.
• Ibland för lite sömn.
• Humörsvängningar.

Listan med besvär är varken lång eller outhärdlig. Jag njuter av min graviditet varje och hoppas att kommande dag blir lika bra som den förra. Jag känner mig lycklig och är så tacksam för att slippa så mycket problem som många andra måste genomgå. Tack för att jag har amatörbekymmer så att jag kan njuta. Jag vet att det inte är säkert att detta håller i sig de sista tre måanderna, men jag är tacksam för den tid jag får må bra.

Nu drar jag och sork till Småland. Jippie! Ska bli så kul. Som vi sett fram emot detta. Sen blir det att vara kvar hemma resten av den väntande tiden. Pengarna räcker inte liksom. Men denna helg unnar vi oss, och sedan ska det sparas.

Vaken, frukosten i magen, kaffe i koppen och lite TV just nu. Har varit en vaken natt. Inte kunnat sova speciellt mycket. Antagligen drömde jag något inte så kul. Jag vaknade och var så arg. Ni vet så där djuriskt arg. Om jag inte haft begränsningar så hade jag kastat ut TV:in från balkongen, genom fönstret, rivit ner allt och bara skrikit. Av ingen anledning. Inte mer än att jag kände mig så arg. Just då hade jag velat vara hårdrockare på hotell, för så gör ju dem har jag hört. Men inatt valde jag att inte tillgodose mina behov.

Nu har jag dock lugnat ner mig. Bara så himla trött. Men kaffet ska ner, sen in i duschen och sedan kanske jag vaknar till liv igen. Senare kommer Sabina och vi ska fika. Hon har gjort kladdkaka till mig, jag fixade grädde. Ni vet den på flaska. Himla enkelt liksom. Men, chopp chopp. Dags att börja dagen med dusch, disk och annat plock, fikapaus, sedan tvätta. Vilken kul dag.

Men imorgon sticker jag på semester! Japp, det stämmer. Till Småland. Ska bli så underbart!

Så, då har den gravida gråtit en skvätt för första gången under denna graviditet på grund av den dåliga ekonomin. Men nu känns det bättre. Fyra kassa månader, men efter dem så kommer det att bli lättare. Dels kommer skatten och dels får jag mer pengar som mammaledig. Även om en bebis betyder fler utgifter så har vi nu räknat och det kommer bli mycket, mycket bättre efter juni (ta i trä).

Nåja, nu ska jag mysa ner mig i soffan med en kopp te och faktiskt titta på lite innebandy på den där TV:in. Desperate housewives börjar nästa vecka, så jag måste ju se till att gubben min får se på vad han vill nu, så han inte kan komma och säga att han aldrig får se på vad han vill. Desperate housewives är viktiga grejer liksom.

Tjing!