Jag har kommit på en sak. Som jag säkerligen borde kommit på för längesedan. Detta är ju min blogg. Här får jag skriva precis vad jag vill. Eller hur? Varför ska jag hela jävla tiden behöva ta hänsyn till andra? Typ som: "Nej, jag skriver inte det, för då tror den det". Eller: "Tänk om de misstolkar detta, det kanske blir galet?". Eller: "Nej, detta kan såra någon, jag låter bli". Ja, men låt folk tro det ena eller det andra, låt folket misstolka, låt det bli galet, låt folk såras i så fall. Detta är fortfarande min blogg och om jag skriver något och någon känner sig träffad, ja då är det väl deras bekymmer eller? Vissa är så himla egoistiska och tror att allt handlar om dem själva. Men låt dem tro det då. Om någon blir ledsen för att jag säger sanningen, ja sluta läs min blogg då. Om något blir galet, låt det bli galet då. Det jag gör, det står jag för. Även om jag inte är stolt över allt jag gör, men jag står fortfarande för det. Så varför ska jag hela tiden se till att andra mår bra istället för att låta mig själv skriva av mig? Nej. Slut på friden. Here am I. Kass at iiinglisccch. Good at äta choklad. That´s me.

Och, om vi nu ska vara ärliga, så måste jag erkänna hur otroligt lyckligt lottad jag är som nu blir uppvaktad av M, som betyder så mycket för mig. Att man kan hitta tillbaka till varandra efter fem år, det är ganska fantastiskt. Jag hittade en gammal bild på mig och M, när jag tog studenten. Hur längesedan är inte det då?