Ah. Här sitter jag. Tydligen innehöll tre öl och en snaps en hög halt av ångest. Min ångest tar kål på mig. Varför får jag alltid sån himla ångest efter att jag varit ute? Även om jag inte har druckit särskilt mycket. Och även om hela kvällen är perfekt, så får jag ångest. Jag veeet, det finns någon fysiologisk förklaring till detta fenomen. Att hjärnan svullnar eller nåt. Men av så få öl? Hallå, karma, när ska du ge efter? Dock har den repat sig lite, annars skulle jag inte suttit här och skrivit. Nu är inte ångesten så stark som i morse. Guuud, jag ville nästan bara dö då. Ångest är så fruktansvärt jobbigt, och när man inte har gjort sig förtjänt av den, då tycker jag att det är så himla orättvist. Jag är nästan aldrig ute, och det är nog för att jag vet med mig själv vilken ångest jag får. Hur kul är det på en skala liksom?

Ska nog snart bädda ner mig i soffan. Möjligtvis med lite te. Och samtidigt försöka lista ut vilken bil jag ska köra till Småland med idag. Tjiiing!