Hör upp! Prosit är bättre!! Finally. Ä-N-T-L-I-G-E-N. Okej, för att klargöra så är jag medveten om att det fortfarande finns risker, det är inte hundra procent att han fixar det här, men hör vad veterinären sa när de ringde mig (observera att de ringde mig). Hon sa att han idag är sååå kelsjuk och har stått upp på egna ben. Hör ni hur fantastiskt det är? Nej, jag ska inte dra förhastade slutsatser. Men de anser att han är så pass pigg att de idag vågar söva honom och operera hans sår. Sy och tvätta rent. Så himla skönt. Om de nu anser att han är så pass pigg att de vågar söva honom, borde det vara ett bra tecken, eller hur?

Han kommer naturligtvis att ha ont i benet, men hur många katter har inte klarat en fraktur då? Min förra hade två, fixade det och fick en till efter det och fixade det. Jag har vänt och vridit på allt, funderat, kliat mig i huvudet, lyssnat på råd osv. I nuläget är sprutan helt utesluten, om det inte kommer ett bakslag.

Vi åker inte ner och hälsar på honom idag eftersom han antagligen kommer vara så dåsig pga. narkosen. Men imorgon, då ska vi. Imorgon förmiddag åker vi ner. Och har vi tur, tur alltså, dvs kanske, kanske, kanske, om han är så pass pigg kan vi få ta med honom hem. Det beror på hur veterinären bedömer om han klarar sig på det smärtstillande som vi kan ge honom här hemma. Men, håll gärna tummarna. Jag har fått för mig att han kommer läka bättre och snabbare hemma och känner sig mer lugn och trygg här.

Både jag och Prosit tackar alla som tänker på oss, speciellt på Prosit eftersom jag tror att mycket har att göra med tankeöverföring. Ni ger honom kraft och ork, så sluta inte. Det betyder så mycket för oss båda.