Idag ringde jag farbror doktor. Några omständigheter får man såklart räkna med. Det fungerar som så att jag ringer ett nummer, lämna person- och telefonnummer och sedan ringer de upp ”Klockan. Fem. Över. Åtta”. De blev tre minuter försenade och de ringde upp utan att säga något. ”Hallå? Någon där? Jag hör inte? Hallå? Hoho?” hojtar jag. Nej, ingen där. Och nej, så dålig hörsel har jag inte. Det var verkligen ingen som svarade. De ringde två gånger till och jag hörde ingenting. Så jag gjorde om hela proceduren igen, men lämnade jobbnumret denna gång. Det gick bättre. De ringde upp och jag hörde dem. Fick rådet att använda nässpray 3 gånger varje dag i en vecka och se om vattnet bakom öronen försvinner. Trots protester från min sida fick jag snällt tacka och ta emot rådet och göra som doktorn sa. Men jag blir ju så lätt beroende av nässpray, så vi får väl se hur detta går. Näsblod, here I come! Men jag fick i alla fall en hostmedicin utskriven så jag kan slippa få så ont av den. Hostan alltså. Men tro inte att jag hämtat ut den. Det gör jag imorgon.

Och om jag ändå ska inom Apoteket funderar jag på att köpa Alvedon som brustablett och smuggla ner i pyttelite vatten tillsammans med någon vitamin som smakar gott och lura i lillasyster det. Hon har halsfluss men totalvägrar allt som har med medicin att göra. Gå till läkaren är uteslutet, hon kan ju få medicin då! Nåja, vad gör man inte för sin syster? Lura i henne lite medicin kan väl inte vara så farligt?

ps, vårdcentralen gav inte upp sökandet av mig utan ringde och ringde halva dagen, och jag missade samtalen gång på gång. Till sist pratade de in ett meddelande och sa att jag skulle ringa ett annat nummer om jag behövde hjälp, men då hade jag ju redan fått det. Men det är ju bra att de försöker många gånger i alla fall.