Även om Prosit är hemma nu, så är det så synd om honom. Han ligger på mammas rum, ensam. Jag tror att han vill vara ensam. Helst hade han nog legat här nere hos oss, om det inte vore för den lille svarte. Tycker så synd om honom. Men det är som mamma säger. Vi kan inte göra mer nu. Det är bara att gilla läget. Låta tiden ha sin gång. Jag måste också plåga honom med tabletter senare. Jag undrar hur detta kommer att gå... Tror ni han äter kaviar? Om man mosar tabletterna i det? Eller ska man trycka ner dem? -Usch, det låter så omänskligt och okattsligt. Jag får se hur jag löser detta...