Inatt har jag varit i himlen. Japp, ni läste rätt. Så alla som vill veta hur det blir efter döden kan fråga mig. John Blund visade sitt rätta jag efter att jag somnat. Till en början kom han ner med sina vita fina vingar, magrutorna glänste av all olja och frisyren hade han kammat på sné. Jag såg hur han slängde ner sitt sov-pulver över mig. Sedan satt vi helt plötsligt i hans häst och vagn, med två vita hästar (inte i häst och vagnen då, utan framför). Sedan flög vi iväg, långt upp. Vi träffade Zeus kommer jag ihåg. Hades kom inte på kaffe. Men det var verkligen himla fint där uppe. Man blev lugn och glad av allt ljus där uppe och de där gudarna vet vilka blommor som är fina.


Varför drömmer jag så här? Ska man inte drömma om något som hänt under dagen? Det kan ju vara en kombination av mitt Winnerbäcks-lyssnande igår "Alla vägar har sitt pris" och min och Ninas beskrivningar om hur Johan Blund ser ut innan det var dags att sluta ögonen. Dock liknade himlen väldigt mycket den som är med i den tecknade Herkules-fimlen, men den har jag dock inte sett. Inte igår i alla fall. Nåja, jag mådde bra där uppe och tyckte det var taskigt när Johan Blund fick för sig att leka asagudar och slängde mig över kanten. Det betyder att jag måste gå upp tidigt och nu börja med massa avancerade sminkrörelser osv.

Nåja, idag åker jag hem till mamma efter jobbet, hörs då.
Ting!