Skrev inte jag innan att denna dag var tråkig och att ingenting, för en gångs skull, inte hände? -Jag tar tillbaka det. Jag ångrar att jag skrev så. Att höra min Prosit jama ute och går för att öppna med ett leende och blir bemött av en totalt dåsig katt sittandes längst ner på trappan. Min första tanke var "Va du ser trött ut". Jag gick ner till honom och han lät mig lyfta upp honom. Han låter aldrig mig lyfta honom upp för trappor. Då ser jag. Blod. Överallt på hans ben. Jag får panik. Vad ska jag göra? Jag ringde veterinären, åkte dit med honom, blev skickad vidare för röntgen och för tillfället är läget instabilt. Min ögonsten. Min vackra fina katt. Min Prosit. Som jag gråtit idag. Att jag kan vara så känslig när det gäller honom. Totalförstörd är jag. Vi kom nyss hem, utan Prosit. Han är kvar på sjukhuset. 5000 kr per dygn får jag langa ut. God damn att han är försäkrad. Men ändå. Det kommer bli mycket pengar, och det är han värd. Om han överlever natten vill säga. Veterinären var osäker.

Det ser dystert ut. Har Prosit tur, fixar han natten. Bäckenet är brutet. Har han otur har det gått på hans led i benet och då kommer han inte kunna gå mer. Han kommer ha ont länge till. Flera veckor. Han måste vara inlåst på liten yta, för benet gör de ingenting åt. Det måste läka av sig själv.

Jag ställdes inför två alternativ. Antingen avliva honom, eller låta ovanstående ske. Förstår ni hur svårt det är för mig? Jag vill inte se min älskling lida. Men jag vill verkligen inte ta livet av honom. Jag ger honom natten. Fixar han denna natt får det kosta vad det vill. Då ska min kille bli frisk. Han kommer att få kämpa ett tag, men sen kommer han må bra igen, lite halt men än dock, så länge han slipper ha ont.