När jag var liten och låg vaken på morgonen, före alla andra, brukade jag ligga och titta upp i taket. Just sådana här tak. Och då drömde jag mig bort, såg en äng och alla knaggar i taket var kaninöron. Kaninerna gömde sig liksom på ängen så att bara öronen syntes. Varje morgon, en ny saga. Precis så gör jag än idag. Inte varje morgon, men de dagar jag inte mår så bra. Att fokusera på något annat, en plats där man vill vara, det hjälper mig. Sork är otroligt aktiv idag för övrigt, och jag njuter av alla sparkar jag får (ett sådant uttryck trodde jag aldrig att jag skulle uttrycka). Bara sork som får sparka på mig liksom!