Nu sitter jag i bilen. Vi ska köra lillebror, jag och mamma. Eller, ja, mamma kör. Jag är mer sällskap. Ett trött sådant. Som alltid. Alltid lika trött. Om inte tröttare. Men det är väl så att vara gravid, I guess. Nu väntar jag på sms från en kär vän som jag hoppas kan komma och hälsa på mig i veckan. Skulle vara sååå roligt. Vi har massor att prata om. Men i alla fall, efter denna åktur blir det nog sängen för min del. Sömn är underskattat.