Bloggen ligger lite avsides min livsväg just nu. När våren kommer, så kommer också solen, fågelkvitter, värme, ljusa långa dagar, fjärilar, sprudlande katter, dofter som inte är av denna värld, färger som blommorna åstadkommer, människorna befinner sig över allt.

Men jag då? De som känner mig väl vet att jag under våren mår som sämst. Jag har inte riktigt själv förstått varför, men en klok vän sa en gång till mig att våren kanske påminner mig om något undermedvetet som inte är positivt, att det liksom är därför. Säkerligen möjligt men jag vet inte. Det enda jag vet är att under våren mår jag inte alls bra.

Såklart blir jag glad när solen, som jag längtat så efter, anländer och visst är fågelkvittret oerhört vackert och hur skönt är det inte att kunna vara ute? Men ändå tränger sig ångesten på. Den bankar hela tiden och jag har skuldkänslor för allt jag både säger och gör. Tack och lov har jag stöttande vänner som alltid finns för mig och hjälper mig att byta fokus. Jag försöker hela tiden tänka på sork och hur mysigt det blir när sork behagar komma.

Jag har med åren lärt mig att denna period brukar hålla i, i ca tre veckor. Sedan går jag tillbaka till mitt vanliga jag igen. Dessutom är jag detta år gravid, vilket jag misstänker kan påverka min sinnesstämning.

Jag hoppas att ni har överseende ifall bloggen far illa. Men ni trogna läsare vet att det är så här varje år. Håll ut, så kommer mitt riktiga jag snart tillbaka igen.