Jo, jag lever. Det har bara varit en sådan hektisk dag. Ni vet, när allt går åt pipan liksom.

Vi började dagen med att kylskåpet la av (förväntat efter alla konstiga ljud det spottat ur sig). Förmiddagen spenderades i HEMMA-butiken med måttligt roande diskussioner om vilken kyl och frys vi ville ha och vilken ekonomi vi har (den som inte existerar). Efter många om och men lyckades vi enas (ett under).

Sedan har jag suttit i telefonkö (ja, ni läste rätt: jag i en TELEFONKÖ) vilket jag nog delar med resten av Sverige då det tog mig två timmar och femton sekunder. De femton sekunderna bestod av orden "Okej, men med det skälet flyttar jag fram din räkning till den 31 mars". Ja, min förfrågning ingick i de sekunderna också.

Att det tog mig två timmar berodde på att telefonen kopplade ner ett antal gånger "pga dålig teckning". Annars bestod telefonkön av först åtta minuter för att sedan kopplas och då skulle jag vänta 23 minuter. Konstigt att det varje gång jag ringde alltid var exakt samma väntetid.

Nåja, nu ska jag fixa Bank-id till mamma, följa med och lämna iväg lillebror (under bestämd tid, vi ska inte lämna iväg honom för gott. Han fyller ju snart 18 och då får han köra bil, så än lämnar vi inte väg honom för länge), betala räkningar, trycka i mig mat, skicka iväg ett brev och plocka undan lite där hemma.

Vi hörs senare. Tjing!