Nu lurade jag telefonköerna. Ha! Jag började ringa, kom fram relativt fort, men naturligtvis är ju personerna jag söker inte på plats. Så klart. Så, nu har mail skickats hit och dit, och jag hoppas innerligt att de svarar fort. Hur lätt är det att leva utan pengar? Jag håller fortfarande kvar vid "Det är dyrt att leva".

Som gravid är det (om man nu får skylla på det) ännu värre med motgångar. Ibland förstår jag varför mitt hår är som svinto då jag gärna antingen gör små, små miniflätor av det när jag är irriterad, eller bara drar i det. Ungefär som matadoren i "Tjuren Ferdinand". Moget där!

Än värre är att jag är så ynklig. Normalt sätt när jag är vansinnig ringer jag upp vederbörande och ifrågasätter vad de egentligen håller på med. Men skulle jag göra det nu, ja, då hade jag börjat stortjuta. Jag fixar inte motgångar just nu. Jag hoppas att det är övergående (inom en snar framtid).

Nu ska jag hem till mamma och stjäla kaffe tänkte jag. Kanske, kanske gå en promenad i det vackra vädret.

Tjing!