Okej. Jag överlevde. Det var inte så farligt faktiskt. Bara lite. Jag fick skäll för att jag tydligen hade missat en tid 2009. Men sånt händer. Det får man ju räkna med liksom. Han såg lite skeptisk ut till att kalla mig igen men han sa att han skulle det. Han är snäll den tandläkaren, Mikael. Men jag bara avskyr att ligga där och höra hur de rafsar i munnen på mig. Det låter ju som om de ska såga sönder alla tänder och jag är ärligt alltid lika bekymrad över hur många tänder jag kommer att ha kvar när jag går därifrån. Dessutom har jag en mjölktand kvar vilket medför att jag blir en jobbig patient för de kan inte skriva alla siffror och bokstäver (ni vet när de rabblar c3, c5 osv -rena rama kinesiskan (för mig) ). Om de skulle skriva mjölktanden så skulle alla mina tänder bli mjölktänder. Fråga mig inte om logiken där.

Jag har aldrig haft hål i mina tänder så egentligen borde jag inte vara så naiv när det gäller tandläkarbesök. Men herregud vad jag alltid bara vill slippa. Det gör ont att ta bort tandsten. Det är skräckinjagande att lyssna på deras verktyg som spolar och river i munnen, det är läskigt att veta att de kan slinta och ta i tandköttet och det smakar väldigt illa, det där de kletar på. I alla fall idag för idag fick jag ingen banansmak.

Dock berömde han mig för jag hade inte alls så mycket tandsten som jag "generellt" alltid har. Så tandtråden ger resultat! -Börja med det!

Nu ska jag strax åka med Evelina till storstaden. Ska bli trevligt. Hörs lite senare.

Tjing!