-Att skriva den rubriken känns som att skriva en svordom. -Förlåt, men det är min åsikt.

De kom i alla fall och besökte mig igår. Att jag ens öppnade är ju idioti men till mitt försvar så trodde jag att det var gubbarna som ska lägga in kabel till huset som kom. Jag såg dock ingen bil, men de är ju hos grannarna så trodde de hade gått hit. Men så fel jag hade. Öppnade dörren och där står en tanta med bibeln i högsta hugg och jag hejdade att öppna dörren mer, lät den bara stå på glänt med ett fast handtag! Jag borde ha stängt direkt, men omtänksam som jag är hade jag inte mage till att göra så.

Några utdrag från konversationen:

Tantan: Hej! Vill du höra en liten bit som står här?
Jag: Nej.
Tantan: Jo, men det är ju så här /börjar läsa/.
Jag: Suckar HÖGT. /Funderar på att fråga om man blir dum i huvudet när man går med i JV då jag precis sa att jag inte ville lyssna, men avstod från den diskussionen/.

Lite senare:

Tantan: Vill du inte att det ska bli bra i världen?
Jag: Jo.
Tantan: För det kommer det att bli.
Jag: Bra, då säger vi så /börjar stänga dörren igen/.
Tantan: Men vill du inte leva och se när det händer?
Jag: Jo klart. Jag lovar att hålla mig vid liv. Men jag tror inte på det du säger. Jag har lite för mig här, så jag har ingen mer tid åt er. /Tankarna undrar ifall det var ett hot. Kommer jag inte få leva om jag inte går med, eller vadå?/
Tantan: Men då ska jag bara ge dig lite papper.
Jag: Jag vill inte ha dem. Jag bränner dem /börjar bli aaaningen irriterad nu/.
Tantan: Men bara ett av dem här. Det står svaret på livet och varför vi lever.
/Jag funderar på att fråga om vem som säger det, vad grundar de det på, varför ska jag tro på det? -Men avstår även från den diskussionen/.
Jag: NEJ! Hejdå!
Tantan slänger in pappret innanför dörren och jag stänger.

Funderar en stund om jag ens ska röra pappret, men tar tag i det, letar förbryllat efter pappersinsamlingen men hittar inte den och pappret hamnar i ren stress på vasken i köket (fråga inte varför jag inte kom på slasken) och sedan skrubbar jag mig med tvål och vatten. -Barnsligt, jag vet. Bara en reaktion.

När mamma kommer hem hittar hon pappret och börjar skratta medan hon läser det. Sedan säger hon att om man är intresserad kan man höra av sig till någon adress. Jag frågade om vi inte kunde fylla i det med annat namn. Lite liknande voodoo eller något sånt, fast via JV. -Men så får man inte göra sa hon. Men visst hade det varit lite roligt att fylla i det med någon annans namn? Eller är det bara jag som tycker det? -Pappret är bränt nu, så det är lugnt, ingen kommer få från oss. Men det hade varit kul.

Efter att de varit här så slutade internet fungera och jag skyller definitivt på dem. Tur lillebror fixar igen.