Nu är klockan snart halv elva och jag tänkte göra mig i ordning för sängen. Känner mig aningen trött och efter te och Beck känner jag mig så där mysigt sängtrött.

Förövrigt hörde killen (som jag låter vara anonym här) hört av sig och var superglad att jag hörde av mig (angående DETTA). Utbetalarna ville tydligen inte erkänna att något gått fel, men nu har han ju det bekräftat. Jag gjorde rätt! Karma, jag vill ha något positivt i gengäld!

Nu ska jag borsta gaddarna sen läsa lite.

Natti!

Idag hände något som absolut inte ska kunna hända. Trodde jag i alla fall. Jag fick ett sånt här brev ni vet, sånt som man får riva upp på alla sidor för att kunna öppna, från Nordea. ”Ö-öu”, tänkte jag. ”Bara för att jag skrev om bortglömda räkningar förut”. Jag öppnade det och det stod att Blekinge tekniska högskola ville ge mig över 7000 spänn. Jag blev direkt misstänksam. Vad har jag med den skolan och göra liksom? Kollade namnet igen, och det var mitt namn, korrekt stavat. Hm… Men när jag tittar noga så står mitt namn och min adress på två ställen men på det tredje står det ett annat namn. Kan sånt hända? Så, nu är det någon stackare som säkert inte kunnat betala sin hyra osv. Men jag är inte den som är den. Jag letade upp honom på internet, birthday.se. Läste var han bodde och när jag läste vidare såg jag att vi fyller år på samma dag! Det måste ju vara därför det blivit fel. Eller? Men ska sånt kunna hända? Jag hade ju kunnat hämta ut checken (men blivit återbetalningsskyldig naturligtvis) och han som vill ha sina pengar, ska han bara sitta och vänta?! Dumma datorsystem. Det som är bra med datorsystemet är att jag letade upp honom på Facebook och förklarade för honom att jag har hans check och frågade hur vi nu skulle göra. Såg också att han är ju från samma ställe som jag, fast att han flyttat, så kanske känner han igen mig. Men nu vet han förhoppningsvis var checken är, åtminstone.

Det är typiskt karma igen. Först få mig att känna ”Åh! Jag fixar denna månad galant” till att sedan få en örfil och en verklighetsuppfattning att det inte var till mig. Vad har karma emot mig?!

(Nej, jag fick inte brevet idag, men hittade det idag).

Jag har precis kollat igenom månadens räkningar. Bittert. Denna månad blir till att leva s-n-å-l-t. Vissa månader är väl så antar jag. December blir bättre i alla fall. Då tror jag inte det blir några höga räkningar. Meeen jag tänker inte säga att jag är säker, då kommer det någon oförväntad räkning som jag glömt bort. Jag kör stenhårt på karma just nu.

Mamma ska göra höns, ris & curry. Så himla gott är det. Och jag är vrålhungrig. Ni som känner mig väl, vet vilket humör jag är på. Inget charmerande humör precis. Men det går över snart, när jag får mat.

Tjing så länge!

God förmiddag!

Idag är en bra dag. En himla bra dag. Jag har fått ett mail som gjorde hela min dag. Åh, va glad jag blir. Ni ska få veta sen. Som ni säkert förstår så vågar jag inte riktigt ropa hej för tidigt. Ni vet hur det brukar sluta då. Ett bakslag. Karma är liksom min följeslagare.

Är det någon där ute som vet hur man fixar gilla-knappen från facebook till vardera inlägg i bloggen? Jag kan liksom bara få den till själva bloggen. Help, please!

Ibland finns det dagar då man går runt och är sur över ingenting alls. Idag är en sådan dag. Eller ja. Lillebror och jag rök ihop innan och när två personer med precis lika hektiskt humör ryker ihop, då är det inte roligt. Jävla va förbannade vi var, båda två. Men det har nog lugnat sig nu. Det brukar göra det efter ett tag. Han är inte hemma nu, och jag ska snart iväg, och det är så vi brukar lösa våra konflikter. En på varsitt håll så glöms det efter ett tag. Oftast. Men jag är inte så sur över det längre. Bara allmänt sur. Kan bero på att jag hör som en kratta och hör inte mig själv. Tror jag skriker men istället viskar jag så alla säger ”va”. Och när någon annan säger något är det jag som säger ”va”. Fruktansvärt jobbigt. Så ikväll vill jag inte att någon pratar med mig. Men det är naturligtvis just då ALLA vill prata med mig. Nåja, det får väl gå över någon gång, tycker jag. Jag tar mitt nässpray som läkaren sa, men jag tycker bara det blir värre än så länge. Får väl vänta någon dag till och se. När jag var på Apoteket hittade jag ”ta-bort-vatten-bakom-örat-medel” (perfekt till mig ju) men det fick absolut inte användas ifall trumhinnan var sprucken. Jag antar att den läkt ihop, men hur ska jag kunna veta? Men vill Apoteket inte tjäna pengar, så fine. De fick behålla den.

Idag ringde jag farbror doktor. Några omständigheter får man såklart räkna med. Det fungerar som så att jag ringer ett nummer, lämna person- och telefonnummer och sedan ringer de upp ”Klockan. Fem. Över. Åtta”. De blev tre minuter försenade och de ringde upp utan att säga något. ”Hallå? Någon där? Jag hör inte? Hallå? Hoho?” hojtar jag. Nej, ingen där. Och nej, så dålig hörsel har jag inte. Det var verkligen ingen som svarade. De ringde två gånger till och jag hörde ingenting. Så jag gjorde om hela proceduren igen, men lämnade jobbnumret denna gång. Det gick bättre. De ringde upp och jag hörde dem. Fick rådet att använda nässpray 3 gånger varje dag i en vecka och se om vattnet bakom öronen försvinner. Trots protester från min sida fick jag snällt tacka och ta emot rådet och göra som doktorn sa. Men jag blir ju så lätt beroende av nässpray, så vi får väl se hur detta går. Näsblod, here I come! Men jag fick i alla fall en hostmedicin utskriven så jag kan slippa få så ont av den. Hostan alltså. Men tro inte att jag hämtat ut den. Det gör jag imorgon.

Och om jag ändå ska inom Apoteket funderar jag på att köpa Alvedon som brustablett och smuggla ner i pyttelite vatten tillsammans med någon vitamin som smakar gott och lura i lillasyster det. Hon har halsfluss men totalvägrar allt som har med medicin att göra. Gå till läkaren är uteslutet, hon kan ju få medicin då! Nåja, vad gör man inte för sin syster? Lura i henne lite medicin kan väl inte vara så farligt?

ps, vårdcentralen gav inte upp sökandet av mig utan ringde och ringde halva dagen, och jag missade samtalen gång på gång. Till sist pratade de in ett meddelande och sa att jag skulle ringa ett annat nummer om jag behövde hjälp, men då hade jag ju redan fått det. Men det är ju bra att de försöker många gånger i alla fall.

God morgon.

Inatt har jag nog drömt allt som går att drömma, vilket gör att sömnen medför trötthet. Helt slut är jag. Men det är ingen idé att försöka klaga eller något, för jag måste ändå göra mig i ordning inför jobbet. Nu. Ska köra tidigare eftersom väglaget är aningen opålitligt.

Får se sen om jag ska ringa doktorn med och rådfråga  lite om mitt öra. Det tjuter i det och det känns fortfarande som om jag är under vatten. Men vi får se hur det beter sig sen.

Efter jobbet beger jag mig hemåt, mot Blekinge. Slutar redan halv tre idag, så det är skönt för då kommer jag iväg lite tidigare. Träffa mitt håriga lilla monster som blir friskare för var dag som går. Men nu måste jag verkligen skynda mig. Vi hörs senare. Idag är fredag förresten, det betyder även Fredagsfräckis lite senare.

Tjing!

Jag fick en uppdatering om vad som händer hemma på hemmaplan. Mamma skriver följande:

"Dagens nyheter: Din son hanterar kattluckan med elegans, och springer ut och leker i snön med jämna mellanrum och ett leende bland morrhåren. Kraftbolaget har klippt av telekabeln och din bror håller på att gå i taket, för vi har inget nät då. Hydropressen håller på att gå åt fanders men Röris kommer imorgon. Syster kokar. Jag tror halsfluss. Men annars mår vi bra. :-)"


Jag vet inte vad jag ska skriva. Att min familj har lite problem, eller?

Angående nedan inlägg (om min nyckel) kom frågan upp varför jag inte sätter den på min "vanliga" nyckelknippa. Sanningen är att jag har en till nyckelknippa, men jag får liksom inte dit bilnycklen på den. Dessutom använder jag nästan aldrig de andra två. Den ena går till Nina, den andra till mamma och de ser alltid till att det är öppet när jag kommer. Så, det är i princip bara bilnycklen jag använder. Fler har jag ju inte, därför pyntade jag den. Dessutom blev den fin tycker jag och det blir lättare att hitta den (inbillar jag mig).

Jag älskar ordvitsar, och jag bara älskar uttryck som blir helt galna. Kommunikation är så himla roligt, och vad fel det kan bli när man inte tänker efter vad man säger. Nu kommer polisen med en varning angående den nya lasermannen, men jag hade hellre sett att de sagt det till Lasermannen! Inte till oss andra.


Ungefär som Arne Hegerfors underbara kommentar under fotbolls-VM 1994: "Det ser mörkt ut på Kameruns avbytarbänk"

Och nej, jag är inte rasist och blablabla jag har bara superlåg humor, men jag älskar den, men om ni känner för att spotta på, så för all del, gör det. I am happy anyway.

Nina säger att vi ska ut och gå i det fina vädret. Jaha, säger jag och stuvar på mig 5 kilo kläder. Det är liksom minus ute. Kanske kan jag vakna till liv då. Känner mig aningen trött idag. Men vi hörs sen, om jag överlever promenaden. Jag är liksom inte lat, bara bekväm av mig (det var så en vän rådde mig att uttrycka mig).

Ni är ju lika fantasilösa som jag. Här ställer jag frågor i inläggen och ber om tips, men någon respons att välja på går ju jag inte. Angående nedan inlägg om att hitta ett nytt beroende fick jag ett förslag. GHB. Hur ska jag kunna välja ett BRA beroende om det endast finns ETT förslag? Ni är så många fler, så tillsammans kan ni väl inte vara lika fantasilösa som jag? Min matematik har talat. Hädan efter när jag ber om något, förväntar jag mig respons, okej?

Okej, nog med gnället. Nu är det dags att tagga ner. Lugna sig och inta sovställning. Imorgon är det work igen, men eftermiddag. Skönt när man slipper bli väckt av en klocka.

Men, bara för att testa er, vilket mår man bäst av: äta en hel Marabou chokladkaka eller en hel påse chips?