Ah. Här sitter jag. Tydligen innehöll tre öl och en snaps en hög halt av ångest. Min ångest tar kål på mig. Varför får jag alltid sån himla ångest efter att jag varit ute? Även om jag inte har druckit särskilt mycket. Och även om hela kvällen är perfekt, så får jag ångest. Jag veeet, det finns någon fysiologisk förklaring till detta fenomen. Att hjärnan svullnar eller nåt. Men av så få öl? Hallå, karma, när ska du ge efter? Dock har den repat sig lite, annars skulle jag inte suttit här och skrivit. Nu är inte ångesten så stark som i morse. Guuud, jag ville nästan bara dö då. Ångest är så fruktansvärt jobbigt, och när man inte har gjort sig förtjänt av den, då tycker jag att det är så himla orättvist. Jag är nästan aldrig ute, och det är nog för att jag vet med mig själv vilken ångest jag får. Hur kul är det på en skala liksom?

Ska nog snart bädda ner mig i soffan. Möjligtvis med lite te. Och samtidigt försöka lista ut vilken bil jag ska köra till Småland med idag. Tjiiing!

På tryckdig.se kan man designa sin egen kalender. Det har jag gjort. Man kan välja så mycket olika. Vilken färg, vilka bilder, vad man vill ha under dagarna, så som att jag har kom-ihåg-lista, om du vill ha snöre, vilken färg på spiralen osv. Så här ser den ut:

God morgon.

Igår spenderade jag mesta tiden i bilen. En runda till Hässleholm (två timmar, tur och retur), en runda till Bjäraryd (45 minuter, tur och retur) för att hämta hem lillebror och därefter en runda till Gustavstorp (45 minuter, tur och retur) och allt detta efter klockan tre i eftermiddags. Så, idag vill jag inte sätta mig mer än nödvändigt i bilen. Men efter Melodikrysset ska vi köra och se om bilprovningen har öppet. De har ju öppet en lördag i månaden. Men va bra att det står på internet vilken lördag det är. Och tur att de i Olofström har ett telefonnummer dit. Det där var ironi. De har inget telefonnummer och det står inte vilken lördag det är. Smart tänkt. Vi ska i alla fall dit och kolla, och ifall de har öppet ska vi se om vi kan få besiktiga rosa faran. Jag behöver den. Eftersom ägaren till bilen jag har nu behöver sin. Nu blev det jobbigt.

Sen ska vi handla lite kattmat och godis. Och jag ska försöka träffa Angelika idag med. Det är aldrig fel.

See you later!

Pjuh, vilken dag det blev. Mycket körande, och just nu undrar jag vad det var för plåster Prosit egentligen fick på det där sjukhuset. Hans pupiller är enorma och flyger runt som en galen katt helt utan smärta. Jag vet inte hur jag ska få honom att lugna sig. Å andra sidan så brukar han bli så när han är bajsnödig. Morfin kan vara förstoppande. Hm.. 1 plus 1 är 2. Men han har ju inte varit det innan. Vi ger det till imorgon och ser hur han beter sig då. Om det inte är någon förändring får vi väl ringa sjukhuset och eventuellt åka och köpa lavemang eller nåt. Just nu ligger han tack och lov stilla. Får se om han gör det där uppe också, när vi ska lägga oss. Men sannolikheten är inte så stor tyvärr.

Nu ska jag och mamma slänga i oss lite lunch, så fort som möjligt. För sedan ska vi ner till Hässleholm (igen!) på Prosit's (förhoppningsvis) sista återbesök. Han är så fin, killen nu. Det enda är väl i så fall om han skulle behöva ett morfinplåster till, men jag hoppas att han inte behöver det. Tycker så synd om honom att behöva åka bil så mycket och så länge. Men håll tummarna för att detta blir sista gången, så är ni snälla.

Vi hörs later, alligators.

Caatjing!

Gaah. Jag sliter mitt hår just nu. Mamma ringde och sa att de gula gubbarna ABSOLUT INTE FÅR, UNDER NÅGRA SOM HELST OMSTÄNDIGHETER gräva i hennes trädgård. Så, nu väntar jag på att de kommer med sina maskiner och så får väl jag sittstrejka på den blöta gräsmattan eller något. Vi får se om jag hinner komma på en bättre lösning.

Tre gula gubbar står i mammas trädgård och kallar mig 'chefen'. Nej, jag har inte ätit av Prosit medicin. Det stämmer. De säger något om att lägga om vattenledningarna och grejer. "Jag litar på er" sa jag och gick in igen. Vad skulle jag annars gjort? Jag har ingen aning om vad de surrade om.

Men, men. Helt normal dag i mitt liv liksom. Är det inte hantverkare som kommer på besök så är det gula gubbar.

Ja, jag har dissat er idag. Jag har kelat med Prosit HELA kvällen. Förutom när jag hjälpt syster med läxan, hämtat henne från cirkusskolan och petat i mig lite mat. Myyys. Jag är så trött nu med, så strax beger jag mig till sängen.

Jag har även skaffat mig ett eget domän idag, men jag fattar inte hur man ska koppla det till bloggen. Lillebror, kom hem, hjälp! Så jag kan få en egen internetadress. Nåja, vi får la se om jag lär mig.

Jag har ett bekymmer till. Hur f*n får man katter att svälja kapslar? Prosit spottar och spottar och efter tredje försöket klibbar ju hela kapseln överallt. På mig, på Prosit, i hans mun (så han inte kan svälja, klibbar fast på kinderna och sånt) så åker den efter ett tag ut i en himla fart och jag får allt innehåll (pulver) i hela handen. Det funkar inte att blanda i kaviar heller. Gaah. Jag blir knasig. Envis katt jag har.

Jag ska ge det ett försök till, sen sängen.

Tjing!

Prosit mår superbra igen. Han är hemma och blir bortskämd med mat, godis, skinka och kel. Han har fått vara med på nedervåningen tillsammans med de andra katterna, mamma och lillasyster. Myyys. Jag vill också vara med. Men jag har det mysigt här med Nina också. Jag har tagit ett skönt hett bad och nu sitter vi i soffan och dricker te. Kan det bli bättre? Skulle vara att Prosit skulle varit med då, men förutom det? -Nej, tror inte det, va.

Bilen är också fixad nu. Just nu mjölkar karma mig på pengar. Även att Prosit är försäkrad blir det ju några tusenlappar där, och bilen lägger på några tusenlappar den med. Precis när jag sparat upp ett gäng sedlar, så rycks de ifrån mig. Lite surt är det, men de har i alla fall gått till rätt syfte när det gäller Prosit. Bilar är bara onödiga utgifter. Men ändå är man beroende. Ungefär som karlar.

Nåja, nu ska jag mysa vidare före läggdags. Hörs imorgon mina pinglor!

Nu verkar det fungera igen. Detta skrev jag för en timme sedan:

Blev ni oroliga nu? Nu när jag knappt hört av mig idag menar jag. Det har jag varit. Orolig alltså. Inte för att jag inte har skrivit, nej för Prosit fick sövas idag igen. Men jag tänker låta historien bli kort och säga att han är på väg hem till mamma nu igen. Han hade varit sur, fräst och väsnats inne på sjukhuset, men inte undra på det. De hade ju satt en sån där löjlig strut runt hans nacke. Vem fan hade inte blivit sur då? Den åkte av i bilen. Lille killen.

Nu är det dags för BSF (Bonde söker fru) (så kul med förkortningar liksom). Jag veeet, så kasst, men jag bara måste följa det. Ett tvång jag har. Vi hörs säkerligen under tiden (vilket vi hela tiden gjort via sms eftersom bloggen inte velat publicera't.

Om fem och en halv timme ska jag ringa veterinären. Hur ska jag orka vänta så länge? Det får "helt enkelt" gå i alla fall. Det är det enda jag tänker på. Och hur Prosit mår. Hoppas verkligen att han mår bra. Fast det tror jag. De verkar ju så himla snälla och goa nere i Hässleholm.

Nåja, dags för att göra sig i ordning inför jobbet. Trött som en gnu är jag men jag har inte nackspärr. Sov ju dåligt igår och har ont i halva nacken och enda ner i höger arm. Ont har jag fortfarande, men inte nackspärr. Pjuh. Å andra sidan har jag hellre ont om det medför att Prosit har mindre ont. Då är det helt okej.

Vi hörs lite senare.

Prosit blir kvar på sjukhuset. Det kan röra sig om urinvägsinfektion så de vill söva honom och blåsa ur blåsan eller hur de nu uttryckte sig. Så han blir hämtad av mamma imorgon igen. Ett enkelt ingrepp sa de, men om de inte får behålla honom, och det är urinvägsinfektion, kan det gå illa. Och, de hade fått in ett akutfall så det skulle ta timmar, så mamma och lillasyster bestämde sig för att Prosit skulle få en natt på sjukhus till. Rätt val, om ni frågar mig. Men bara de är snälla mot honom. Det vet jag innerst inne att de är, men som mamma oroar man sig. De väntar i alla fall på ett samtal från mig (!) imorgon halv tolv. Tur att mamma sa det till mig, och att jag har ett bra jobb som låter mig gå undan och ringa. Hur skulle jag annars lösa det?

Nu är ju den stora frågan om vi ska behöva köra ner på fredag igen, för att byta morfinplåster. Tycker synd om killen att behöva åka så många gånger.