Nina och Anna letar te i köket.

Nina: Men! Var är teet? (Alla skåp flyger upp)
Jag: Men, det borde ju vara här. (Öppnar skafferiet)
Nina: Men jag har ju tittat där.
Jag: Men var har du lagt det?
Nina: Skyll inte på mig, det är barnen. De drack te innan.
Jag: Då måste det stå lågt.
Nina: Men ungar! Var har ni lagt det?

Nu kan ni samtidigt tänka er två yra höns i köket där hela skafferiet plockas ur, spritskåp öppnas och hönsen springer typ på varandra.

Jag: Men där uppe kan de inte vara.
Nina: Nej, ah vårt te!
Jag: VÅRT TE! Var är det? Vi måste ju dricka te.
Nina: Neej, förresten. Jag la ju upp det i detta skåpet.